Den 2/6 2004 försvarade Ingrid Bodin-Björkman, Käkkirurgen, Karolinska Sjukhuset, Stockholm, vid institutionen för Oral Diagnostisk Radiologi, Umeå sin avhandling:
Impairment of intra-oral sensation, discrimination ability, and swallowing function following radiotherapy and surgery for oral and pharyngeal cancer.
Försämring av känseln och urskiljningsförmågan i munnen, samt i förmågan att svälja efter strålbehandling och kirurgi för cancer i munhåla och svalg.
Vi vet att patienterna efter behandlingen får kraftigt försämrad sväljningsförmåga. Vi har undersökt faktorer som påverkar sväljningen.
I ett retrospektivt delarbete inventerades sväljningsförmågan hos 99 patienter som behandlats med radioterapi och kirurgi. Endast en av tio hade oförändrad sväljningsförmåga efter behandlingen, medan drygt hälften av patienterna var hänvisade till flytande föda eller purékost, medan en tredjedel inte kunde svälja alls, utan för återstoden av livet var hänvisade att få näringslösning direkt i magen via Peg eller Witzelfistel.
Hos sammanlagt 39 patienter, diagnostiserade med cancer i munhåla eller svalg utfördes prospektiva tester och undersökningar. De var planerade för preoperativ radioterapi (64 Gy) och kirurgi. Patienterna testades och undersöktes
- före all behandling
- Efter radioterapi
- Sex månader
- Tolv månader efter radioterapi och kirurgi.
Tjugo friska åldersmatchade personer genomgick samma tester två gånger med två månaders intervall. Patienterna och de friska individerna testades beträffande sin urskiljningsförmåga av olika storlekar och former i munhålan. Känseln testades också på tumörsidan och den motstående friska sidan, där patienterna antingen fått radioterapi mot tumörsidan enbart eller mot båda sidorna. Sväljningen röntgenfilmades med flytande och fast bolus och sväljningsdysfunktionen graderades.
Känseln i munhålan var statistiskt signifikant försämrad, vid test sex månader efter genomgången behandling, inte bara på den opererade sidan, utan också på den motstående, friska sidan om den strålbehandlats. Ingen statistiskt signifikant förändring av känseln förelåg på den friska sidan, om strålbehandlingen var given mot tumörsidan enbart. Det förelåg statistiskt signifikanta samband mellan graden av sväljningsdysfunktion och graden av känselnedsättning, vidare mellan graden av sväljningsdysfunktion och försämrad urskiljnings-förmåga av olika former. Det förelåg också statistiskt signifikanta samband mellan försämrad känsel och försämrad urskiljningsförmåga av olika storlekar och former.
Slutsatser: Känseln i munhålan försämras av terapeutisk 64 Gy radioterapi, inte omedelbart, men är manifest sex månader efter genomgången behandling. Det är en sen effekt av genomgången radioterapi.
Känselnedsättningen kan förväntas uppstå i hela strålfältets utbredningsområde, d.v.s. pharynx, larynx och övre oesofagussfinktern och känselnedsättningen bidrar till försämrad sväljningsförmåga.
Känseln bör inte testas alltför nära inpå sista radioterapibehandlingen, då försämringen är sen och kunde mätas först efter sex månader.
Ingen förbättring kan förväntas med tiden.
När det gäller rehabiliteringen av dessa patienter måste hänsyn tas till sambandet mellan graden av sväljningsdysfunktion och graden av försämrad känsel och urskiljningsförmåga i munhålan.