Specialiteten käkkirurgi eller oral kirurgi infördes 1953. Det var den andra odontologiska specialiteten som introducerades efter odontologisk ortopedi vilken infördes 1950. Från början av 90-talet kallas verksamhetsområdet för käkkirurgi vilket återspeglar den kliniska utvecklingen och mer harmonierar med nuvarande kliniska verksamhet.
Fram till 1991 hette föreningen Svensk Oralkirurgisk Förening.
I samband därmed ändrades namnen på de oralkirurgiska klinikerna landet runt till käkkirurgiska kliniker. 
 
Enligt stadgarna har Svensk Käkkirurgisk Förening till syfte att främja vetenskap, utbildning och klinik inom ämnesområdet. Svensk käkkirurgisk förening representerar specialiteten vid kontakt med myndigheter och andra organisationer.
Föreningen arrangerar årligen ett årsmöte i syfte att stimulera kunskapsutveckling inom verksamhetsområdet samt samverkan mellan kliniker och medlemmar. Genom stipendienämnden utdelas årligen stipendier till medlemmar för förkovran inom specialiteten.
 
Föreningen har cirka 170 aktiva medlemmar (1 käkkirurg per 53.000 inv.) som arbetar i landsting, stat (tandläkarhögskolor) eller privat. Totalt har föreningen cirka 260 ordinarie och associerade medlemmar. Det finns ett 40-tal käkkirurgiska kliniker i landet.
 
För att utbilda sig till specialist i käkkirurgi krävs legitimation som tandläkare och några yrkesverksamma år innan specialisering. Därefter krävs en minst 4-årig specialiseringtjänstgöring som ges på 16 olika utbildningskliniker i landet. I programmet ingår cirka 30 månaders käkkirurgi och 18 månaders medicinsk sidoutbildning.